Det är inte roligt att gå på krogen längre. Annat var det när man var yngre och alla ens vänner också var singlar - då hade man roligt! Jag ska försöka beskriva hur en utgång kan se ut numera:
Man börjar kvällen med en sedvanlig förfest, dvs. man åker till någon av ens vänner för att dricka sig full innan man drar ut på stan för att dels spara in lite pengar och för att dels ha fördjävla roligt. Jag har varit på så roliga förfester under mina år av festande... men nu har en förändring skett.
När man kommer till kompisen upptäcker man snabbt att man mest troligt är det enda personen som är singel där, då många har med sig sina partners till festen. Man har ändå lite hopp om att de få som inte har med sig sina respektive ska gå "all in" och skämma ut sig, dansa som galningar och inte tänka på morgondagen. Ni vet, som det brukade vara. De lyckas ändå med att ge en förhoppningar om att kvällen kommer att bli grym genom att pumpa en med kommentarer som "ikväll ska vi bli så jävla fulla!" och "Fan vad vi ska dansa häckarna av oss ikväll".... Sen kommer sms:andet. De som inte har sina partners där, sätter igång med att sms:a till dessa - mest troligt för att stämma träff på utestället man går till sen. Och de som inte sms:ar, sitter och myser/har något torftigt förspel med sina partners. Där sitter man... ingen att sms:a med, ingen att tafsa på. Ja, det har hänt att jag tagit upp mobilen för att spela lite wordfeud på förfester. Yaaaaay, ALL IN!!
Det börjar att dra ihop sig för utgång. Jag funderar på att åka hem istället då jag vet hur kvällen kommer sluta - jag kommer att ha betalat en dyr inträdesavgift på en klubb för ingenting. Men, kompisarna övertygar mig om att följa med ut - "Vi ska ha så jääävla roligt" ju! Väl ute, möter man upp med alla partners som inte var med på förfesten och vipps, så är man det där tredje, femte, sjunde (etc) hjulet..! Man blir mer och mer osynlig och snart finns man inte längre. Ibland kan det vara någon som lägger märke till att det finns en singelstackare i gänget också och då blir uppdraget att "hitta någon till Sanna!".. Alla de där kraven på killar som jag många gånger förklarat klart och tydligt för mina vänner är som bortblåsta. Nu försöker jag bli ihop-parad med vilket idiot som helst - bättre det än att vara singel, right? På något smidigt (eller osmidigt?) sätt lyckas jag ändå med att dra mig ifrån den smått obehagliga situationen att stå där som ett fån medans alla andra har förspel och endast ögon för varandra. Den där stackaren de försökte att para ihop mig med, får ursäkten att jag ska gå på toaletten och sen dyker jag aldrig upp igen. Men jag lovade aldrig att jag skulle göra det heller.
Väl ensam på ett annat dansgolv eller i baren, överväger jag om jag ändå inte ska ta och ragga lite på någon fager man. Det kan ju inte skada? Samtidigt finns det frågetecken i huvudet om varför ingen har kommit fram och raggat på mig? Men så kan det vara här i livet - ska man få något gjort, får man fasiken ta och göra det själv. Min blick vandrar över dansgolvet, över klubben... scannar av för att se om det finns någon potentiell raggningsmöjlighet. Men plötsligt, mitt i scannandet, slås man av en dyster tanke. Fan vad alla tjejer/kvinnor är vackra! Fina kläder, fint hår, fin kropp, perfekt äppelrumpa, flawless skin. Inte konstigt att ingen raggar på mig när jag är omringad av dessa kvinnor...! Varför välja knäckebröd när man kan få en saftig sockerkaka?
Jag plockar fram garderobsbrickan och går hem - ensam, med sämre självförtroende, några hundralappar fattigare och dessutom med vetskapen om att man kommer ligga i sängen och må bakisdåligt större delen av nästa dag...
"Vi ska ha så jävla roligt!!"
